Lagen (2022:818) om den offentliga sektorns tillgängliggörande av data innehåller inget bemyndigande att ta ut avgifter, men däremot ett antal avgiftsprinciper som begränsar utrymmet för beräkning av avgifter för data som en myndighet tar ut med stöd av ett bemyndigande i någon annan författning. Utgångspunkten är därmed densamma som tidigare. Även grundprincipen för beräkning av avgifter är densamma, nämligen att avgifterna inte får överstiga marginalkostnaden för att tillgängliggöra data, det vill säga en avgift inte får sättas till ett högre belopp än vad som behövs för att täcka kostnaderna för att reproducera, tillgängliggöra och sprida data och för att avidentifiera personuppgifter. Vissa undantag från avgiftsprinciperna gäller för bibliotek, museer och arkiv. Observera att åtgärder för att avidentifiera personuppgifter inte ska sammanblandas med så kallad maskering, som en myndighet utför i syfte att inte röja sekretessbelagda uppgifter vid utlämnande av en allmän handling.

Forskningsdata ska tillgängliggöras avgiftsfritt. Detsamma gäller vissa särskilt utpekade värdefulla datamängder som ska tillgängliggöras i ett maskinläsbart format genom ett lämpligt gränssnitt eller genom bulknedladdning.

I sin resultatredovisning ska myndigheten särredovisa den avgiftsbelagda verksamheten enligt den indelning och struktur som regeringen har beslutat om i avgiftsbudgeten i regleringsbrevet. Utfallen av verksamheten ska sedan jämföras med budgeten i regleringsbrevet.

Om regeringen inte har beslutat om en budget för en avgiftsbelagd verksamhet ska myndigheten särredovisa den avgiftsbelagda verksamheten enligt den indelning och struktur som myndigheten finner lämplig. Det gäller enligt 3 kap. 8 § Ekonomistyrningsverkets föreskrifter och allmänna råd (ESVFA 2022:1) om årsredovisning och budgetunderlag.

Av 2 § avgiftsförordningen framgår att förordningens bestämmelser ska tillämpas endast om inget annat följer av en annan förordning eller av ett särskilt beslut av regeringen. Det innebär att bestämmelsen i myndighetens instruktion ska följas i första hand. Om bestämmelsen i instruktionen inte uttryckligen strider mot bestämmelsen i 7 § avgiftsförordningen ska ni dock följa båda bestämmelserna.

Ofta kan indelningen i avgiftsområden i myndighetens avgiftsbudget i regleringsbrevet användas som utgångspunkt för indelningen i samrådsunderlaget. Ibland kan det dock finnas behov av en mer detaljerad indelning av avgifterna än den som finns i regleringsbrevet. Det avgörande är att myndigheten kan beskriva avgifterna på ett tillfredsställande sätt.

Nej, ni ska inte samråda om ert förslag till regeringen. Ni ska bara samråda om era egna beslut om avgiftskonstruktion och/eller avgiftsnivå.

Ett vanligt förekommande exempel är att en myndighet föreslår att regeringen höjer en avgift för att komma tillrätta med ett underskott i den avgiftsbelagda verksamheten. I det fallet beslutar regeringen om avgiftsnivån eller avgiftskonstruktionen. Myndigheten fattar inget beslut om avgiften. Det finns alltså inget myndighetsbeslut att samråda om.

ESV och samrådsmyndigheten skulle i undantagsfall kunna komma överens om byte av år för avgitssamråd om

• ett samråd för ny eller väsentligt ändrad avgift omfattar alla myndighetens avgifter och
• det inte finns några speciella fördelar med att myndigheten samråder under samma år som andra myndigheter i samma utgiftsområde.

Ja, om det är ESV som har fattat beslut om undantaget gäller detta inte längre från den 1 januari 2019. Det beror på att ESV:s möjligheter att medge undantag från samrådsskyldigheten har begränsats kraftigt i det regelverk som trädde i kraft den 1 januari 2019.

Det förekommer att regeringen har beslutat om undantag från samrådsskyldigheten för en viss avgift. Ett exempel på ett sådant undantag finns i 15 § förordningen (2010:543) om anmälningsavgift och studieavgift vid universitet och högskolor. Dessa undantag påverkas inte av de ändrade reglerna för avgiftssamråd från 2019.

Om en myndighet skulle ha missat att genomföra samråd om väsentligt förändrad eller ny avgift före beslutet om avgiften bör den skicka in ett samrådsunderlag till ESV snarast möjligt. 

Om en myndighet skulle ha missat att genomföra treårssamråd för någon av sina avgifter under samrådsåret bör den skicka in ett samrådsunderlag till ESV snarast möjligt. 

Tidpunkten för kommande treårssamråd påverkas inte. 

Ja, men kraven på samrådsunderlaget är inte lika omfattande som för avgifter som tas ut med stöd av särskilda bemyndiganden.

ESV har inte längre möjlighet att lämna undantag från samrådsskyldighet om det inte finns särskilda skäl. Det exempel på ett särskilt skäl som nämns i förarbetena till den förordningsändring som trädde i kraft den 1 januari 2019 är att en myndighets avgiftsverksamhet ska upphöra. Hör av er till ESV om ni bedömer att det finns ett sådant särskilt skäl för undantag.

Därutöver har regeringen möjlighet att besluta om undantag från samrådsskyldigheten för en viss avgift.