Svar

Ja, en myndighet kan sälja tillgångar om de inte längre behövs i verksamheten eller om de blivit obrukbara.

En försäljning ska genomföras affärsmässigt och det innebär bland annat att priset som myndigheten tar ut bör vara det marknadsmässiga värdet på tillgången. Det gäller även om tillgångarna är avskrivna och alltså inte har något bokfört värde i balansräkningen.

Hur en marknadsvärdering ska gå till påverkas av vad ni ska sälja. Om värdet är högt och om tillgången normalt inte omsätts på en marknad kan det finnas behov av att anlita extern kompetens för värderingen. Även om det som ska säljas har ett lågt värde är det lämpligt att myndigheten hämtar information från flera källor för att fastställa marknadsvärdet. Hur marknadsvärdet har fastställts bör också dokumenteras.

Moms ska aldrig läggas på vid försäljning av anläggningstillgångar. (Läs mer om detta i frågan och svaret ”Ska moms tas ut vid försäljning av tillgångar?”)

Om en anställd ska köpa är det viktigt att tänka på att marknadsvärdet då måste beräknas som om det inkluderar moms för att den anställde inte ska förmånsbeskattas. En anställd kan ju aldrig köpa motsvarande sak utan moms om hen köper den från någon annan. Priset som den anställde betalar måste alltså vara priset inklusive moms motsvarande marknadsvärdet. Ni ska dock inte specificera, redovisa eller betala någon utgående moms i samband med försäljningen till en anställd.

Försäljning av tillgångar regleras i förordningen (1996:1191) om överlåtelse av statens lösa egendom.

2023-03-15

Svar

Grundregeln är att överföring av anläggningstillgångar inom staten sker till bokfört värde. Det gäller enligt 5 kap. 18 § Ekonomistyrningsverkets föreskrifter och allmänna råd (ESVFA 2022:1) om årsredovisning och budgetunderlag.

Tillgången ska hos den mottagande myndigheten tas upp till det bokförda värde som redovisats hos den avlämnande myndigheten, om inte annat följer av ett regeringsbeslut.

Mottagande myndighet tar emot anläggningstillgången som registreras i anläggningsregistret.

Om mottagande myndighet gör en annan bedömning av den ekonomiska livslängden eller värdet för verksamheten, kan till exempel avskrivningsplanen justeras alternativt att en nedskrivning görs. Detta bör göras efter det att tillgången har redovisats till det övertagna bokförda värdet hos den mottagande myndigheten.

Läs mer om överföring av anläggningstillgångar mellan myndigheter i frågorna:

• Hur hanteras lånen för anläggningstillgångar som ska överföras mellan myndigheter?

• Hur bör överföring mellan myndigheter av lånefinansierade anläggningstillgångar bokföras?

2023-02-09

Svar

Både den givande och mottagande myndigheten bör redovisa direkt på konton för ackumulerat anskaffningsvärde och ackumulerade avskrivningar (exempel S1210 och S1216 för maskiner och inventarier). Det beror på att det inte bör ses som någon nyanskaffning för staten.

Vid regelrätt köp och säljförfarande mellan myndigheter bör anskaffningsvärdet bokföras mot årets anskaffningsutgift (exempel S1211 för maskiner och inventarier).

Om Riksgäldskontoret registrerar överföringen av lånen (utan betalningar) mellan myndigheterna blir motkonteringen således Lån i Riksgäldskontoret (S2511). Om överlämnande myndighet löser gammalt lån och mottagande myndighet tar upp nytt lån är motkontot Behållning räntekonto i Riksgäldskontoret (S1910). Mottagande myndighet har före det tagit lån i Riksgäldskontoret och fyllt på räntekonto och bokfört ett lån till Riksgäldskontoret.

Läs mer om överföring av anläggningstillgångar mellan myndigheter i frågorna:

• Hur hanteras lånen för anläggningstillgångar som ska överföras mellan myndigheter?

• Hur bör lånefinansierade anläggningstillgångar som ska överföras mellan myndigheter värderas?

2020-02-17

Svar

Den mottagande myndigheten tar upp ett nytt lån och överföring av medel sker i systemet SIBS till den avlämnande myndighetens räntekonto. Den avlämnande myndigheten löser sitt lån genom en amortering till Riksgälden. Inga betalningar mellan myndigheterna behöver göras.

Det finns även andra sätt att hantera lån för anläggningstillgångar. Därför bör myndigheterna vid överföringar i samband med att en myndighet avslutas eller om det är överföring av räntebundna lån rådgöra med Riksgäldskontoret (Statens internbank) i god tid innan överföringen ska ske.

Läs mer om överföring av anläggningstillgångar mellan myndigheter i frågorna:

• Hur bör överföring mellan myndigheter av lånefinansierade anläggningstillgångar bokföras?
• Hur bör lånefinansierade anläggningstillgångar som ska överföras mellan myndigheter värderas?

2020-02-17

Svar

Från och med 2020 ska aktier och andelar i hel- och delägda företag redovisas på motsvarande sätt som andra anläggningstillgångar, det vill säga enligt anskaffningsvärdemetoden. Det regleras i 5 kap. 7 § förordningen (2000:605) om årsredovisning och budgetunderlag (FÅB). Regeländringen innebär att ni måste fastställa respektive företags anskaffningsvärde och göra en del omföringar i bokföringen.

Anskaffningsvärdemetoden innebär att en anläggningstillgång redovisas till anskaffningsvärdet minskat med ackumulerade av- och nedskrivningar. Finansiella anläggningstillgångar förbrukas som regel inte i myndighetens verksamhet och skrivs därför inte av, däremot kan nedskrivning bli aktuellt vilket vi kommer att beskriva nedan.   

Börja med att fastställa företagets anskaffningsvärde

Ni ska även i fortsättningen redovisa värdet av hel- och delägda företag på balansposten Andelar i hel- och delägda företag, men till det historiska anskaffningsvärdet. Det ackumulerade resultatet i företagen som tidigare har redovisats under myndighetskapital på balansposten Resultatandelar i hel-och delägda företag ska tas bort i bokföringen.

Det första som måste göras är att fastställa respektive företags anskaffningsvärde som motsvaras av det ackumulerade kapital som staten har tillfört till företaget. Staten tillför normalt kapital genom att en myndighet betalar ut anslagsmedel till företaget. Det ackumulerade värdet av tillfört kapital redovisar myndigheten under balansposten Statskapital.

Exemplet nedan visar hur anskaffningsvärdet ska beräknas för aktiebolag Z och den bokföring myndigheten behöver göra 2020. Om myndigheten har andelar i flera företag måste ni fastställa anskaffningsvärdet för respektive företag.

Redovisning av aktiebolag Z (helägt) i balansräkningen i årsredovisningen 2019

Aktiebolaget Z redovisas som en finansiell anläggningstillgång under balansposten Andelar i hel- och delägda företag till ett värde av 2 500. På skuldsidan, under myndighetskapital, finns motsvarande värde som normalt är uppdelat på tre poster Statskapital, Resultatandelar i hel- och delägda företag och Kapitalförändring enligt resultaträkningen.

Under Statskapital redovisas det ackumulerade värdet av kapital som staten har tillfört bolaget, i exemplet 1 000.

Under Resultatandelar i hel- och delägda företag redovisas de ackumulerade vinsterna som fanns i bolaget i början av 2019, i exemplet 1 400.

Årets resultatandel redovisas i resultaträkningen och ingår i balansposten Kapitalförändring enligt resultaträkningen, i exemplet 100. I början av 2020 förs normalt Årets resultat över till balansposten Resultatandelar i hel- och delägda företag.

Det värde som ni ska ta bort i redovisningen är både ackumulerade resultatandelar och årets resultatandel, det vill säga totalt 1 500 i exemplet. Det anskaffningsvärde som ska finnas kvar i redovisningen är det som redovisas under balansposten Statskapital, 1 000.

Resultatandelarna bokar ni bort genom nedanstående transaktion.

S-koderna är uppdelade på onoterade (S1310) och noterade företag (S1314).

Om ni ännu inte fört om årets resultatandelar från posten Kapitalförändring enligt resultaträkningen blir bokföringen enligt nedan.

Anskaffningsvärdet kan behöva skrivas ner

I vissa fall kan en del av det kapital som staten har tillfört till ett aktiebolag ha förbrukats av bolaget. Om kapitalet är förbrukat måste ni skriva ned värdet av aktiebolaget. För att säkerställa att det kapital som staten har tillfört inte är förbrukat måste ni jämföra det värde som finns kvar i myndighetens redovisning (1 000 i exemplet) med det eget kapital som finns i bolagets årsredovisning för 2019.

Om det egna kapitalet i bolaget understiger myndighetens värde av bolaget under balansposten Andelar i hel- och delägda företag ska ni fastställa anskaffningsvärdet till det lägre beloppet. Om vi antar att det egna kapitalet i aktiebolaget Z uppgår till 650 är det lika med det ackumulerade anskaffningsvärdet 2020. I sådana fall behöver ni utöver att ta bort resultatandelarna även minska statskapitalet med 350 (1 000-650). Det görs genom nedanstående transaktion.

ESV rekommenderar att ni bokar bort resultatandelarna och fastställer det nya anskaffningsvärdet före ni rapporterar in halvårsutfallet till statsredovisningen i juli.

 

Redovisning av hel- och delägda företag från och med 2020

En övergång till anskaffningsvärdemetoden innebär vissa skillnader i den löpande redovisningen av aktier och andelar i hel- och delägda företag. Den viktigaste skillnaden är att anskaffningsvärdet normalt inte påverkas, om staten inte har gjort några nya kapitaltillskott. Om ni inte har gjort några nya kapitaltillskott under året kommer alltså anskaffningsvärdet normalt vara detsamma som tidigare år.

Redovisning av utdelningar

Utdelningar kommer ni på motsvarande sätt som övriga utdelningar att redovisa som en intäkt i resultaträkningen, under nya S-koder. En utdelning påverkar alltså inte värdet av ett företag under balansposten Andelar i hel- och delägda företag.

Om ni inte får disponera utdelningarna redovisas dessa i uppbördsavsnittet på S7083 Utdelningar från hel- och delägda företag och inkomsten redovisas mot inkomsttitel. Några myndigheter får disponera utdelningar, då redovisas dessa i verksamhetsavsnittet under S3860 Utdelningar från hel- och delägda företag.  

Försäljning av andelar i hel- och delägda företag

Det har även införts särskilda S-koder vid försäljning av hel- och delägda företag. Om försäljningsinkomsten ska redovisas mot inkomsttitel finns nedanstående S-kod.

S7065 Reavinster från försäljning av andelar i hel- och delägda företag

I vissa fall kan myndigheter få disponera försäljningsinkomster och då ska nedanstående S-koder användas

S3887 Reavinster från försäljning av andelar i hel- och delägda företag

S5985 Reaförluster från försäljning av andelar i hel- och delägda företag

Under S5985 redovisas även eventuella realisationsförluster när försäljningsinkomsten redovisas mot inkomsttitel. En eventuell reaförlust påverkar inte redovisning mot inkomsttitel. Den kommer efterföljande år bokas bort mot statskapitalet.   

Nedskrivningar av hel- och delägda företag

En nedskrivning kan även bli aktuell att göra vid bokslut om det kapitaltillskott som staten har tillfört till ett företag har förbrukats. Det framgår av ESV:s allmänna råd till 5 kap. 7 § förordningen (2000:605) om årsredovisning och budgetunderlag i Ekonomistyrningsverkets föreskrifter och allmänna råd (ESVFA 2022:1) om årsredovisning och budgetunderlag. Om ni befarar att tidigare kapitaltillskott kan vara förbrukat bör ni jämföra ert redovisade värde av aktiebolaget mot bolagets eget kapital. En nedskrivning blir aktuell om myndighetens andel av bolagets eget kapital understiger myndighetens redovisade värde i balansräkningen. En nedskrivning från tidigare år måste på motsvarande sätt som för andra anläggningstillgångar återföras om skälet till nedskrivningen inte längre finns kvar.  

2023-04-25

Svar

Huvudregeln är att uppgraderingar av en befintlig immateriell tillgång, till exempel ett it-system, ska kostnadsföras.

Innebär uppgraderingen att en ny funktion tillförs bör dock utgifterna för den nya funktionaliteten aktiveras och redovisas som immateriell anläggningstillgång. Ett exempel kan vara att ny funktionalitet för att kunna hantera elektronisk fakturahantering (EFH) tillförs ett system. Det förutsätter dock att utgifterna kan bedömas och hänföras till tillgången på ett tillförlitligt sätt, och att de överstiger myndighetens beloppsgräns för att tas upp som en anläggningstillgång. Finns det redan en EFH-funktionalitet i den version som ska uppgraderas, bör normalt även den delen av utgiften för uppgraderingen kostnadsföras.

Om myndigheten köper in en ny EFH-modul/funktionalitet separat bör utgiften redovisas som en ny immateriell anläggningstillgång. Detta gäller oavsett om myndigheten redan tidigare har ett it-system med en EFH-funktionalitet eller inte.

En immateriell anläggningstillgång ska lånefinansieras. Anskaffningsvärdet består i normalfallet av inköpspriset och övriga utgifter som krävs för att förbereda tillgången för den avsedda användningen.

 

Uppgradering av existerande it-system

Utgifter för de förbättringar och anpassningar av tidigare funktionalitet, som en uppgradering generellt innebär, bör som sagt kostnadsföras. Bättre användargränssnitt, förenklade menyer, etc. innebär normalt inte att tillgången kommer att generera framtida ekonomiska fördelar, eller servicepotential, som överstiger den ursprungliga bedömningen av tillgångens kapacitet (prestanda).

Undantagsvis kan även tillkommande utgifter aktiveras som immateriell anläggningstillgång. Det gäller om myndigheten bedömer att det är sannolikt att utgifterna medför att tillgångens kapacitet (prestanda) ökar och att utgifterna kan beräknas och hänföras till tillgången på ett tillförlitligt sätt.

Inköp av kompletterande it-system

Om myndigheten har ett befintligt it-system med liknande funktion eller modul, men av olika skäl valt ersätta den med ett nytt it-system, bör inköpet av ny modul/funktionalitet som sagt redovisas som en ny, separat, immateriell anläggningstillgång och lånefinansieras.

En del av den tidigare bokförda anläggningstillgången kommer i så fall att i fortsättningen inte användas, utan ersätts av en ny immateriell anläggningstillgång. Myndigheten bör därför också bedöma om den tidigare immateriella anläggningstillgången är tillräckligt avskriven eller om en nedskrivning behöver göras.

 

Regelverk om detta finns i 5 kap. 1-6 § i förordningen (2000:606) om årsredovisning och budgetunderlag.

ESV har också en handledning om immateriella anläggningstillgångar.

2023-02-23

Svar

Framtagandet av basutställningar kan ge upphov till utgifter av materiell så väl som immateriell karaktär. Utgifterna behöver bedömas var för sig om de uppfyller aktiveringskriterierna för materiella respektive immateriella anläggningstillgångar i 5 kap. 1-2 §§ förordning (2000:605) om årsredovisning och budgetunderlag (FÅB).  

Det kan finnas utgifter som uppstår i anslutning till basutställningar som uppfyller kriterierna för aktivering. Det kan till exempel vara utgifter för montrar, it-system och ombyggnationer av lokaler. Om en sådan anläggningstillgång är avsedd att användas även för kommande utställningar, bör nyttjandeperioden inte begränsas av längden på en enskild basutställning.  

För att få aktivera utgifter för utveckling behöver myndigheten kunna särskilja dem från den löpande verksamheten. Det gäller enligt 5 kap. 13 § Ekonomistyrningsverkets föreskrifter och allmänna råd (ESVFA 2022:1) om årsredovisning och budgetunderlag. Utvecklingsarbetet med basutställningar går vanligen inte att särskilja från den löpande verksamheten, varför utgifterna kostnadsförs när de uppkommer.  

Liksom basutställningar för museer, bör utvecklingen av naturum ses som en del av en myndighets löpande verksamhet. Därmed aktiveras utgifter för naturum typiskt sett inte som anläggningstillgång, utan kostnadsförs när de uppkommer.  

Redovisning av utgifter för utveckling och särskilt utgifter för basutställningar beskrivs vidare i ESV:s handledning Immateriella anläggningstillgångar.

2023-02-23

Svar

Regeringen har under de senaste åren infört nya bestämmelser som rör statens styrning av investeringar i anläggningstillgångar. I och med de nya kraven har det blivit viktigare att investeringar och finansieringen av dessa redovisas – så lång det är möjligt – samma budgetår.

ESV ändrade 2020 i föreskrifterna och allmänna råden till 2 kap. 1-2 §§ i kapitalförsörjningsförordningen.[1]

Ändringarna berör:

• när lån ska tas upp,
• vilka avvikelser mellan lån och anläggningstillgångar som myndigheten kan ha,
• vad som ska rymmas inom låneramen

En viktig ändring är också att regeln om att myndigheter inte behöver ta upp lån förrän efterföljande halvår för tillgångar anskaffade eller delvis uppförda efter den 31 maj respektive 30 november, har tagits bort.

På vilket sätt påverkar regeländringarna hur myndigheter ska ta upp lån i Riksgäldskontoret

Ni ska ta upp lån för anläggningstillgångar som är färdigställda och som har levererats till myndigheten under perioden. Tänk på att skulder som är hänförbara till anläggningstillgångar inte behöver ha betalats av myndigheten för att ni ska ta med dem i låneberäkningen. Underlaget som ligger till grund för att beräkna förändringar av lån behöver alltså inte utgå från en faktura utan kan bygga på en orderbekräftelse eller motsvarande dokument där anskaffningsvärdet kan beräknas.

Tillgångar under uppförande

För anläggningstillgångar som är under uppförande ska ni ta upp lån för utgifter som har uppkommit i verksamheten och som ni bedömer kommer att ingå i anskaffningsvärdet. Underlaget som ligger till grund för att ta upp lån i Riksgäldskontoret kommer alltså att utgå från uppskattningar av anskaffningsvärdet på tillgångar. Det får till följd att lånen i Riksgäldskontoret för tillgångar som inte är färdigställda kan, och får, vara lägre eller högre än det bokförda värdet på anläggningstillgångarna som fastställs i årsredovisningen.

Om anläggningstillgångarna inte är färdigställda utan är under uppbyggnad kan det vara svårt att få fram alla uppgifter för att kunna beräkna anskaffningsvärdet. När det gäller egen personal som arbetar med att utveckla anläggningstillgångar behöver ni bedöma hur stor del av löneutgifterna i december som förväntas att ingå i anskaffningsvärdet. Beräkningen är en uppskattning som till exempel kan utgå från ett budgeterat värde eller ett genomsnitt av hur stor del av löneutgifterna som brukar aktiveras. Om ni har anlitat en leverantör för att bygga upp en tillgång bör ni säkerställa att ni får informationen från leverantören i god tid före årsskiftet för att kunna beräkna nedlagda utgifter som kommer att ingå i anskaffningsvärdet. Det kan ske genom att leverantören skickar en faktura eller på annat sätt lämnar information om nedlagda utgifter under perioden.

När bör myndigheten ta upp lån

Eftersom det inte längre finns något generellt undantag från att ta upp lån kommer de flesta myndigheter att behöva flytta tidpunkten för när lån tas upp i juni och december till slutet av dessa månader. Exakt när ni bör ta upp lån är både beroende av vilka investeringar som ni att gör i juni och december och möjligheten att kunna beräkna anskaffningsvärdet.

Om nettoinvesteringarna (anskaffning av anläggningstillgångar minskat med avskrivningar) beräknas att öka/minska bör ni ta med både anskaffningar och avskrivningar för december månad i underlaget för att beräkna förändringar av lån. Eftersom myndigheterna inte lämnar delårsrapport där anskaffningsvärdet för första halvåret fastställs, kan ni använda ett förenklat förfarande när lån ska tas upp i juni. Exempel på ett förenklat förfarande är att endast utgå från anskaffningar och utgifter som är bokförda vid lånetillfället, utan att göra uppskattning av nettoinvesteringar i juni.

I regelverket har ESV gjort ett undantag för sent inkomna fakturor där myndigheten har svårt att få fram information om anskaffningsvärdet. Undantaget gäller främst för anskaffningar där det finns svårigheter att antingen fastställa anskaffningsvärdet eller att veta om en leverans kommer att ske före årsskiftet. Om en tillgång har levererats till myndigheten och anskaffningsvärdet kan fastställas genom en orderbekräftelse eller motsvarande bör anskaffningen normalt ingå i beräkningen av förändringar av lån.

Därutöver kan det finnas skillnader mellan det bokförda värdet och lån i Riksgäldskontoret för transaktioner som myndigheter gör i samband med bokslutsarbetet (bokslutstransaktioner)[2]. Det kan till exempel vara bedömningar att vissa utgifter för tillgångar som är under uppbyggnad inte ska ingå i anskaffningsvärdet och nedskrivningar av tillgångar som görs i samband med bokslutsarbetet.

Det finns naturligtvis osäkerheter när det gäller att bedöma anskaffningsvärdet på anläggningstillgångar som ska lånefinansieras som kan innebära att lånen avviker från det bokförda värdet på tillgångarna.

Eventuella skillnader mellan lån och det bokförda värdet på anläggningstillgångar justeras vid nästa lånetillfälle.

Vad ska rymmas inom låneramen

Reglerna om vad som ska rymmas inom den låneram som finns i myndighetens regleringsbrev har flyttats från allmänna råd till föreskrifter.

Från och med 2020 ska både anläggningstillgångar som myndigheten finansierar genom finansiell leasing och utgifter som fastställs i samband med att årsredovisningen upprättas och som kommer att finansieras med lån rymmas inom myndighetens låneram.

 

---

2023-02-23

Svar

Utgångspunkten är att alla tillgångar som har levererats till myndigheter bör tas upp i balansräkningen. Om myndigheten inte har fått en faktura före brytdagen bör ni ändå redovisa anläggningstillgången i balansräkningen med upplupen kostnad som motkonto.

I vissa fall kan det uppstå frågor i samband med att årsredovisningen upprättas när det finns en skyldighet att ta upp en tillgång i redovisningen. Det kan gälla både anläggningstillgångar och tillgångar som finns i varulager. Löpande under året är det vanligt att myndigheten väntar med att redovisa en tillgång till dess att en faktura kommer in till myndigheten. Vid bokslut är det dock viktigt att ni tar ställning till om det finns tillgångar som har levererats utan att en faktura har kommit in till myndigheten. 

Om en leverantör har byggt upp en tillgång för myndighetens räkning förekommer det att ansvaret (kontrollen) för tillgången inte överförs förrän myndigheten har godkänt tillgången. En myndighet kan under begränsad tid ha rätt att inspektera tillgången för att säkerställa att den uppfyller de krav som finns i avtalet. Om kontrollen av tillgången inte har överförts till myndigheten vid årsredovisningens upprättande bör ni vänta med att ta upp tillgången till dess att ett godkännande har skett. Att en leverantör har en skyldighet att byta ut eller reparera eventuella skador på en tillgång, så kallade produktgarantier, påverkar normalt inte tidpunkten för när en tillgång bör redovisas.

2019-03-12